Planering?

Ju äldre jag blir, desto mindre planerar jag.  Behovet att planera släpper. Sommarplaner försvinner.  Vinterplaner lika så. Kvar inom mig finns en tomhet, men inte en tomhet som är negativ utan snarare en tomhet utan begär.
För mig är detta något nytt. En ny känsla. Det är annorlunda.  Det känns annorlunda att inte ha planer.

Men jag tänker att livet, med eller utan planer, är alldeles perfekt precis som det är. 

När målet inte är det man tänkt sig

Det är lustigt hur saker vänder. Livet vänder, tankar vänder. Det man strävat efter så länge.... och när man uppnår det märker man att det inte var det som man tänkt sig.
Jag har sedan min socionom utbildning önskat mig att arbeta som kurator. Till slut, efter några år på olika myndigheter fick jag det. Drömjobbet.... Väl här märker jag att detta inte känns bra, det känns inte rätt. Det är inte det som jag tänkt mig.
Vad är annorlunda? Jag hade en bild av migsjälv om vad jag trodde jag tyckte var roligt och vad som skulle passa mig. Men så är det inte i det riktiga livet. Detta jobb passar inte mig. Jag känner mig låst och inte alls stimulerad. Vad blir nästa steg? Jag har inget nästa steg. Kurator har alltid varit mitt mål. Nu har jag inget mål med ett arbete. Jag har inget drömjobb. Känns lite skumt.... Känns lite konstigt.

Så vad ska jag göra nu? Jo jag ska på intervju för ett jobb, om jag inte får det går jag tillbaka till mitt gamla jobb. Det känns helt okej.

Men det är en speciell känsla när ens illusion spruckit och det inte finns någon ny illusion att ersätta den med!

Förändringens vingar

Förändring jag vill ha förändring. Jag vill förnya renovera och utveckla allt i mitt liv.
I åtta år har jag gått övervägande i långa kjolar. Nu börjar jag smått känna lusten att bära byxor igen komma krypande. Förändring. 
Jobbet har jag förändrat och nu är det dags för klädseln kanske?
Ibland kommer man in i perioder då man bara vill byta och förnya. Som en fjärilslarv som bryter sig loss från sin puppa och flyger med sina nya vingar.
Sedan funderar jag på att i vår läsa en distanskurs i filosofie på halvfart. Då kan jag ju fortfarande arbeta. 

När ni förnyar vad brukar ni mest förnya?

Den totala tron

En sak som alltid har fascinerat mig är människor som blir och är frälsta. Vad som fascinerar mig mest är det faktum att en människa hänger sig till 100 % till en religion, livsstil. Man kan ju hänge sig åt mycket olika saker.
Av dessa fascinerar mig mest de som blir religiöst frälsta oavsett religion.  För mig verkar det så skönt att bara passa in någonstans och kunna ta in något med hull och hår.

Själv är jag en flackare. Jag läser kristna böcker och älskar dem, jag läser om buddismen och kan relatera till mycket, new age har många bra saker, islam har bra ståndpunkter.  Men ingenstans hör jag hemma.

Och jag vet att det är min väg att inte höra samman med någon organisation eller samfund.

Hur kommer det sig egentligen att vissa människor köper saker med hull och hår?

Försoning?

Jag lyssnade på ett radioprogram som heter Teologiska rummet. Temat var försoning, om det är möjligt även för de människor som begått hemska brott.
Det fick mig att börja fundera.
Jag tror inte på helvetet. Jag tror inte att onda människor kommer till helvetet för att pinas i all evighet när de dör. Jag tror att när en människa begår någon hemsk handling beror detta på att denna person står långt ifrån sin innersta kärna, sitt inre ljus. Det är viktigt att skilja på människa och handling.  Jag tycker att alla människor förtjänar förlåtelse och försoning om denne ångrar sig. Men det är svårt för oss människor att förlåta brutala brott eller händelser.
Jag tror att Gud, eller kalla det ljuset, kärlek eller universum, älskar oss alla. Vi behöver inte prestera för att älskas. Vi behöver bara existera. Jag tror också att om vi människor älskade oss själva, men också visste att vi är älskade som vi är, skulle behandla varandra och jorden bättre.
Jag tror också att om en människa blir förlåten kan denne till viss del helas och sedan kunna påverka andra på ett positivt sätt. Dock utesluter inte förlåtelsen att människan inte ska ta sitt straff. Men straff tillhör vår mänskliga värld inte Guds värld.
Oj det blev kanske ett litet spretigt inlägg......