Försoning?

Jag lyssnade på ett radioprogram som heter Teologiska rummet. Temat var försoning, om det är möjligt även för de människor som begått hemska brott.
Det fick mig att börja fundera.
Jag tror inte på helvetet. Jag tror inte att onda människor kommer till helvetet för att pinas i all evighet när de dör. Jag tror att när en människa begår någon hemsk handling beror detta på att denna person står långt ifrån sin innersta kärna, sitt inre ljus. Det är viktigt att skilja på människa och handling.  Jag tycker att alla människor förtjänar förlåtelse och försoning om denne ångrar sig. Men det är svårt för oss människor att förlåta brutala brott eller händelser.
Jag tror att Gud, eller kalla det ljuset, kärlek eller universum, älskar oss alla. Vi behöver inte prestera för att älskas. Vi behöver bara existera. Jag tror också att om vi människor älskade oss själva, men också visste att vi är älskade som vi är, skulle behandla varandra och jorden bättre.
Jag tror också att om en människa blir förlåten kan denne till viss del helas och sedan kunna påverka andra på ett positivt sätt. Dock utesluter inte förlåtelsen att människan inte ska ta sitt straff. Men straff tillhör vår mänskliga värld inte Guds värld.
Oj det blev kanske ett litet spretigt inlägg......