Bovetegröt

1 dl bovete flingor
2, 5 dl vatten
Lite Himalaya salt
Några katrinplommon

Koka samman under omrörning. 
Servera med kanel och mandelmjölk och några droppar agavesirap.

Jättegott att äta till frukost nu under hösten. 

Mat test

Jag har bestämt mig för att köra glutenfritt i en månad. Jag vill se om jag märker någon skillnad hälsomässigt. Jag tycker att jag känner mig så uppblåst. Att avstå från gluten är ju inte svårt då det finns alternativ som är fullgoda. Detta är min andra dag så ännu har jag inte märkt någon skillnad.

Men vi får se. Jag berättar när 30 dagar har gått.

Nya äventyr

Så efter många tankar och funderingar bestämde jag mig för att gå tillbaka till mitt gamla jobb. Det känns jättebra.  Min chef där blev otroligt glad såvdet värmer. Hela mitt gamla team har skickat mejl om att de längtar tills jag är tillbaka. 
Så det känns bra och jag känner i hjärtat att det är rätt beslut. 

Att hamna lite snett på vägen framåt i livet tror jag är bra. Det får i alla fall mig att tänka efter lite extra. För helt plötsligt behöver jag verkligen titta på vad jag känner och tycker just nu. Det är svårt att vara alert och inkännande med sig själv när man snurrar i livets karusell med familj och barn och jobb och djur. Så jag är tacksam att jag hamnade lite snett, tänkte efter och tog ett beslut som gör att jag hamnar rätt.

Tänk att livet är så fantastiskt att genvägar kan vara senvägar och omvägar kan vara den rätta vägen just då.

September är här

September månad sveper in i landet. Luften blir lite mer krispig och trädens gröna löv börjar övergå till gula och röda färger. Hösten färgar naturen. Hösten klär moder jord i färgranna kläder.

Planering?

Ju äldre jag blir, desto mindre planerar jag.  Behovet att planera släpper. Sommarplaner försvinner.  Vinterplaner lika så. Kvar inom mig finns en tomhet, men inte en tomhet som är negativ utan snarare en tomhet utan begär.
För mig är detta något nytt. En ny känsla. Det är annorlunda.  Det känns annorlunda att inte ha planer.

Men jag tänker att livet, med eller utan planer, är alldeles perfekt precis som det är. 

När målet inte är det man tänkt sig

Det är lustigt hur saker vänder. Livet vänder, tankar vänder. Det man strävat efter så länge.... och när man uppnår det märker man att det inte var det som man tänkt sig.
Jag har sedan min socionom utbildning önskat mig att arbeta som kurator. Till slut, efter några år på olika myndigheter fick jag det. Drömjobbet.... Väl här märker jag att detta inte känns bra, det känns inte rätt. Det är inte det som jag tänkt mig.
Vad är annorlunda? Jag hade en bild av migsjälv om vad jag trodde jag tyckte var roligt och vad som skulle passa mig. Men så är det inte i det riktiga livet. Detta jobb passar inte mig. Jag känner mig låst och inte alls stimulerad. Vad blir nästa steg? Jag har inget nästa steg. Kurator har alltid varit mitt mål. Nu har jag inget mål med ett arbete. Jag har inget drömjobb. Känns lite skumt.... Känns lite konstigt.

Så vad ska jag göra nu? Jo jag ska på intervju för ett jobb, om jag inte får det går jag tillbaka till mitt gamla jobb. Det känns helt okej.

Men det är en speciell känsla när ens illusion spruckit och det inte finns någon ny illusion att ersätta den med!

Förändringens vingar

Förändring jag vill ha förändring. Jag vill förnya renovera och utveckla allt i mitt liv.
I åtta år har jag gått övervägande i långa kjolar. Nu börjar jag smått känna lusten att bära byxor igen komma krypande. Förändring. 
Jobbet har jag förändrat och nu är det dags för klädseln kanske?
Ibland kommer man in i perioder då man bara vill byta och förnya. Som en fjärilslarv som bryter sig loss från sin puppa och flyger med sina nya vingar.
Sedan funderar jag på att i vår läsa en distanskurs i filosofie på halvfart. Då kan jag ju fortfarande arbeta. 

När ni förnyar vad brukar ni mest förnya?

Den totala tron

En sak som alltid har fascinerat mig är människor som blir och är frälsta. Vad som fascinerar mig mest är det faktum att en människa hänger sig till 100 % till en religion, livsstil. Man kan ju hänge sig åt mycket olika saker.
Av dessa fascinerar mig mest de som blir religiöst frälsta oavsett religion.  För mig verkar det så skönt att bara passa in någonstans och kunna ta in något med hull och hår.

Själv är jag en flackare. Jag läser kristna böcker och älskar dem, jag läser om buddismen och kan relatera till mycket, new age har många bra saker, islam har bra ståndpunkter.  Men ingenstans hör jag hemma.

Och jag vet att det är min väg att inte höra samman med någon organisation eller samfund.

Hur kommer det sig egentligen att vissa människor köper saker med hull och hår?

Försoning?

Jag lyssnade på ett radioprogram som heter Teologiska rummet. Temat var försoning, om det är möjligt även för de människor som begått hemska brott.
Det fick mig att börja fundera.
Jag tror inte på helvetet. Jag tror inte att onda människor kommer till helvetet för att pinas i all evighet när de dör. Jag tror att när en människa begår någon hemsk handling beror detta på att denna person står långt ifrån sin innersta kärna, sitt inre ljus. Det är viktigt att skilja på människa och handling.  Jag tycker att alla människor förtjänar förlåtelse och försoning om denne ångrar sig. Men det är svårt för oss människor att förlåta brutala brott eller händelser.
Jag tror att Gud, eller kalla det ljuset, kärlek eller universum, älskar oss alla. Vi behöver inte prestera för att älskas. Vi behöver bara existera. Jag tror också att om vi människor älskade oss själva, men också visste att vi är älskade som vi är, skulle behandla varandra och jorden bättre.
Jag tror också att om en människa blir förlåten kan denne till viss del helas och sedan kunna påverka andra på ett positivt sätt. Dock utesluter inte förlåtelsen att människan inte ska ta sitt straff. Men straff tillhör vår mänskliga värld inte Guds värld.
Oj det blev kanske ett litet spretigt inlägg......

Vår stund på jorden

Vår stund på jorden, ett människoliv. Tänk vad kort det är i relation till hur länge jorden har funnits. Våra liv är ungefär som ett regn. På vår väg till evigheten.
Regnet som ger den torra jorden näring. Även om man inte ser ett spår av dropparna ser vi hur gräset grönskar, blommar knoppas och blommor, allt levande tar del av det näringsrika vattnet.
Likadant är det med vårt liv. Våra handlingar blir som ringar på vattnet och man kan ana effekterna i långtid efteråt. Med våra handlingar berör vi varandra. Vänlighet föder vänlighet. Vänlighet föder självkänsla. Medmänsklighet berör. Kärleken består.

Är vägskäl enkla

Livet handlar om val, om vägskäl och om hur man hanterar valen. Ibland kan en sträcka som man tänkt på som "enkel" innehålla massor av stopp och hållplatser. Vissa genvägar blir senvägar medan andra vägar bjuder på oupptäckta stigar. Stigar där man hittar sina vackraste diamanter och blommor. Andra stigar är fyllda av tistlar och törnar och man får sig en del skrapsår och blåmärken.  Men oavsett var vägen leder och vad som än väntar består ju livet av detta underbara nu. Detta ögonblick under solen där inget är skam eller förbjudet. Det är stunden där vi kan bjuda upp oss själva till dans och välja att dansa oss igenom livet oavsett motgångar eller framgångar. Just nu väljer vi, i denna stund kan vi skapa vårt liv och våra tankar.
Så våga kasta dig ut i livet utan säkerhetslina och välja livet.

Är smal = lycklig?

Såg ett avsnitt på the Oprah show. Det handlade om en ung kvinna som var mullig. Hon var jättesöt. Hennes pappa däremot tyckte att hon var för tjock och kommenterade detta ständigt. Han sade aldrig att hon var söt. Det slutar med att hon gör en gastric by pass. Går ner 40 kg. Kommer tillbaka till Oprah och berättar hur lycklig hon är nu. Att hon nu kan vara sig själv.
Så min fråga är..... är lycka att vara smal?
För mig är lycka en inre känsla.  En kärlek till sig själv. Att kunna se sig själv i alla aspekter och känna att man duger och är vacker precis som man är. Att vara tacksam och lycklig över livet.
Att begränsa lycka till att vara smal är tragiskt. Det är att ta bort den sanna lyckan.
Men ändå är  det detta som är ett ständigt återkommande tema i media. Lchf för att vara smal, strand diet för att kunna gå i bikini.  Bli yngre med botox. Var smal och vältränad.  För då blir ni lyckliga.
Våga vägra denna smalhets.
Vi är alla unika vackra kvinnor precis som vi är. 

Mindfullness i vardagen

Minfullness eller medveten närvaro är faktiskt svårare än vad många västerländska böcker ger sken av. Det är ett tankesätt och en kultur som härstammar från buddhismen.  Jag tror på att försöka vara medvetet närvarande i varje stund. Men för mig är detta ibland svårt. En del gånger ramlar jag tillbaka i gamla mönster, andra gånger lyckas jag och ytterligare andra gånger glömmer jag bort allt. En berg och dal bana med andra ord.
Jag tror att Mindfullness i många fall hjälper oss att fånga stunden.  Jag tror också att det är lätt att snurra med i vardagens ekorrehjul.
Jag tror att vi alla har våra egna knep oavsett om det är Mindfullness eller någon annan metod. Jag tror att, oavsett vilket metod eller verktyg vi väljer,  ör det viktigt att personifiera det så att det blir applicerbart i livet.

Ha en bra torsdag....... snart är det helg.....

Att våga duga där man är

Jag tror att det är lätt att fastna i ekorrehjulet där man hela tiden söker efter något bättre. Oavsett om det är bättre jobb, bättre partner, bättre kropp, bra diet, bra semester, bästa bilen, fint hus. Listan kan göras lång och har nog inget egentligt slut. Risken är ju att man glömmer att livet inte är det där. Livet är här och nu. Jag tror att det är viktigt att komna ihåg att våga duga där jag är just nu. Och det kan vara lättare sagt än gjort. Det är lätt att fastna på det man inte är eller det man inte har gjort.  Istället för att se det som man faktiskt är och faktiskt har gjort.
Egentlig är det mycket som vi tror är viktigt son inte är det.  Vad som verkligen spelar roll när det gäller är inte huruvida jag väger tio kg för mycket eller för lite.  Inte om jag har toppjobb eller ett skitjobb. Inte om jag bor i hus eller lägenhet.  Det som spelar roll är min inre känsla, min kärlek till mig själv och andra,  min familj och vänner och min hälsa. Skalar man bort allt onödigt är det dessa delar som kvarstår.  Att våga duga där man är just idag. För just idag är livet bra.

Evig ungdom

På senaste tiden har jag funderat mycket över hur samhället hyllar och jagar evig ungdom. Varför är skönhet så förknippat till det yttre och då det ungdomliga? Skönhetsoperationer är vardagsmat. Alla modereportage och reklamer är retuscherade.  Hur sjukt är inte det?
Varför associeras yttre skönhet med lycka?
Jag tror att det är viktigt för oss människor att acceptera att vi är dödliga, vi kommer att åldras och detta är naturligt. Har dagens kultur fastnat i de yttre attributen?
Det är en jakt på evig ungdom. Men när blir det patetiskt? Är det när en femtioårig kvinna är opererad och full av botox och använder sin tonårs dotters kläder? Eller är det när man som tjugofem åring tycker att man börjar bli gammal och vill botoxa bort sina rynkor?
I dagens samhälle matas vi med retuscherade bilder. Jag tror att detta blir en standard, en normalisering som på ett undermedvetet plan påverkar oss. Vi tror att det är normalt.
Likadant när det kommer till smalhet. Jakten på den perfekta kroppen.  Du ska vara smal. Utan skavanker. Plattmage och smala lår, inga rynkor och stora tuttar.

Hur nyttiga är våra standarder enligt samhället!!! Inte alls.

Jag önskar och hoppas att fler och fler vägrar denna plastiga och onaturliga bild. Att åldras naturligt är vackert. Att ha en hälsosam livsstil och kropp oavsett storlek. Och främst vara lycklig och trivas med sig själv.
Lycka hittas inom oss och i enkelheten.

Att följa vågorna i livet

Vardagen eller livet som det egentligen är kan verkligen liknas vid ett hav. De olika stadierna avlöser varandra.
Vissa stunder är havet stilla och tyst. Inga vågor syns. Det är då man har en lycklig och skön period i livet. Ni vet en sådan period då man spontant känner glädjebubblor inom sig vid blotta åsynen av en vacker blomma, en svalkande vind eller ett mysigt sällskap.
Andra stunder blåser det. Havet piskas av vinden och slår mot strand och klippor i full kraft. Och vi kämpar. Det finns inget flyt i livet. Sorg eller ilska piskar oss. Frustration som växer och där mitt i stormen är det svårt att se klart.
Sedan är det brisen som smeker havet och orsaker små krusningar och mjuka vågor. Och det är vardagen. Det där när vardagen lunkar. Jobb, städ, barn, kärlek, vänskap. Allt som ryms i vardagen som både ger oss trygghet och utmaningar.
Men det är ju precis så här livet är. Att våga vara följsam i livet stormar eller stiltjen. Att hitta lugnet i stormen men också hitta rörelsen i harmonin.
Att våga följa är för mig att våga leva livet. För ibland gör det ont och ibland bubblar det av glädjebubblor.

Utmärkelse

Ja har fått en utmärkelse av finaste Vida.
Den består i att berätta åtta valfria saker om sig själv som då ger en mer mångfascetterad bild av mig.

Då kör vi. Är ni med?

1. Jag kan inte läsa eller se nyheter där barn eller djur far illa för jag känner smärtan fysiskt i min kropp.

2. Jag är till stor del uppvuxen i Skåne och väldigt nära havet. Denna närhet till havet saknar jag enormt mycket trots att jag har bott i Stockholm 23 år. Och jag älskar Stockholm.

3. Jag jobbade med att spå i tarotkort i 10 år och är väldigt väldigt duktig.

4. Jag älskar mina barn och försöker vara så bra och perfekt mamma som möjligt och det betyder att jag tyvärr är hård mot mig själv de gånger jag inte lyckas.

5. Jag är en önskan om att vara så rik att jag slapp jobba. Då skulle jag bara vara.

6. Jag vet oerhört mycket om de flesta religioner och new age då detta är ett ämne som fascinerar mig mycket.

7. Jag och min man bjöd hem två mormoner på middag då var två unga killar som skulle missionera här i två år och de fick bara ha kontakt med sin familj via mejl en gång i veckan.

8. Jag är så frusen att jag på vintern sover under två duntäcken.

Jag kommer att skicka detta vidare men måste fundera lite först.

När staden vaknar

Jag älskar morgontimmarna. När staden långsamt vaknar. Solen klär staden i gyllene skimmer. Fåglarna börjar kvittra.
Det är som en långsam gäspning.
På sommaren finner man att fjärilarna börjar leta efter blommor. Lugnet som finns. Tystnaden. Det långsamma uppvaknandet. Alla ljud som långsamt väcks ur sin sömn. Likt en katt som sträcker ut sig efter att ha sovit på en solig och varm plats.

Barnslig

Ibland kan jag känna mig som ett barn när det rör sig om relationer. Som att jag är oerhört olärd och naiv. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Nu pratar jag om privata relationer, inte i klientarbete.
Vad jag försöker sätta ord, och vad jag menar med naiv, är att jag inte tolkar in eller analyserar vad min man eller vänner sig. Jag lyssnar på vad de säger och jag tänker mig att de är sanna mot sig själva och mig och då behöver man inte tolka in dolda budskap. Och jag tror att det är där jag blir naiv. Man kanske skall tolka in eventuella undermeningar?
Men jag vill liksom inte göra det. Jag vill ha relationer där vi kan vara öppna där jag säger vad jag menar och du det du menar. Jag har lite svårt att sätta ord på mina tankar idag märker jag =)
Jag menar att man i sina privata relationer med familj, vänner och partner ska vara så pass trygg att man kan tala klarspråk och vara trygg i detta och i relationen. Då blir ju undermeningar onödiga.

Hur vill ni ha era relationer?

Stjärnan i det blå

Om du såg önskestjärnan på en nattsvart himmel, vad skulle du önska dig?

Tacksamhet

Idag känner jag tacksamhet över att jag tog tag i några saker som jag funderat över.
Jag är tacksam över min fina familj.
Jag är tacksam över mina vänner. Livet jag är tacksam över att leva på vår fina jord.

Livets vägskäl

Alla hamnar vi i vägskäl. Ni vet när man står där och ska fatta ett beslut. Allt från vilken tröja som är finast till de mer allvarliga besluten. Ska jag gifta mig? Skaffa barn? Flytta? Byta jobb?
De där viktiga besluten man måste fatta fast man kanske inte vill. Vissa beslut är lätta och fylld av visshet. Andra tvingas man tänka och analysera. Vissa beslut fattar man med hjälp av magkänslan.

Just nu står jag inför ett vägskäl. Jag funderar på att byta arbete. Inte för att jag inte trivs på min nuvarande arbetsplats utan snarare för att jag känner att jag vill jobba närmare människor. Mitt nuvarande jobb har dock en stor fördel och det är 31 semesterdagar. Om jag går över till kommunen har jag 25 stycken. Någonstans känner jag rastlösheten krypa inpå mig och min tankeverksamhet går på högvarv. Vad jag saknar mest är roliga arbetskompisar och mer klientmöten där jag kan möta och se dennes behov. Ja som sagt att byta eller inte byta jobb det är frågan.

Hur gör ni när ni stått i vägskäl rent jobbmässigt?

Omtanke berör

Finns det något som berör så mycket som en handling av omtanke? Ett sms eller mejl från en vän som uppskattar vänskapen man har! En hjälpsam främling som ler ett varmt leende. Ett bra jobbmöte med en utsatt människa vars liv man lyckats beröra om än för en stund.

En handling av omtanke kan påverka och ändra hela ens dag. Själen fylls av jubel och man känner glädjen spritta i kroppen.
Med en handling av omtanke kan du påverka en medmänniskas hela dag.

Mytologi

Sedan jag var barn har jag älskat att läsa om myter och legender. I magins värld har jag fantiserat mig bort. Myter som är fyllda av äventyr, övernaturliga händelser och kärlek.

Beroende på var man är i världen ter sig myterna på olika sätt. Den grekiska mytologin fylld av gudar med mänskliga attribut. Egyptiska mytologin fylld av magi. Andinska mytologin.

Vad som är intressant är att många av dessa myter, trots enorma geografiska avstånd, ändå har gemensamma beröringspunkter. 
Hur världen skapades finner man likheter mellan Inca myter och kristna religionen. Mellan Inca myten om Viracocha och den egyptiska myten om Osiris finns det likheter.

Jag kan inte låta bli att fundera.....tänk om det fanns mer utvecklade civilisationer på jorden som vi ibte vet om? Tänk om dessa hade kontakt sinsemellan? Tänk om de inspirerades av varandras berättelse?

Jag menar hur byggdes pyramiderna? Hur kunde Incas bygga stora byggnader på hög höjd uppe i bergen med endast små smala slingrande vägar runt bergsväggen?

Jag tycker att det skulle vara fantastiskt spännande om det upptäcktes nya fakta som skulle skaka om ens traditionella världsbild.
En ny värld där alla är mer öppna för mirakler och magi och tankens kraft.

Djur med betydelse

Jag tror att det gudomliga skickar oss tecken. Jag tror att dessa tecken i de flesta fall kommer i form av djur eller symboler.

Jag ber ofta att det gudomliga skall skicka mig tecken när jag har saker jag tänker på. Oftast ber jag om fjärilar. När man har bett om ett tecken är det också viktigt att vara uppmärksam. Ber du om en fjäril är det inte alltid att det är en levande fjäril som kommer. Det kan komma förbi en person med fjärilstryck på tröjan, fjärilssmycke eller ordet fjäril.

En del gånger stöter man upprepat på ett djur eller en symbol utan att man har bett om ett tecken. Ett djur som kanske stannar upp och ni ser på varandra och du vet att det finns ett budskap där.

Förutom fjärilar stöter jag på koltrastar. På de mest konstiga ställena. Jag ler eftersom jag vet att budskapet finns där om än dolt men det är där.

Ju mer vi kan leva med öppet sinne och öppet hjärta ju mer kan det gudomliga överösa oss med tecken, symboler och mirakler.

Jag tror också att ju mer kontakt min själ återknyter med det gudomliga desto mer harmoni och kärlek lever jag i.

Vilka djur eller symboler är betydelsefulla för dig?

I medkänsla finner vi det gudomliga

Jag tror att man genom att bemlta andra människor med medkänsla kommer närmare sig själv och sin egen själ. I dagens samhälle är det lätt att styras av egot, av stress och press och det är också lätt att trubba av sin medkänsla. Man kanske vaknar på fel sida och hela dagen går åt skogen. Det är helt okej att tillåta sig att ha dåliga stunder, det är mänskligt. Men att ändå försöka vända det så den dåliga stunden inte blir en hel dålig dag. För tänk vilken effekt det blir. En hel dag som aldrig kommer tillbaka försvann i dåliga känslor.

Jag tror att medkänsla är viktigt att aktivt öva på. Medkänsla till allt levande, till jorden, sina medmänniskor. Vi är alla sammanlänkade så mår någon dålig eller saknar medkänsla påverkar de i sin tur andra, precis som ringar på vatten. Likaså är det med positiva känslor och medkänsla.

Ibland räcker det med ett leende från en främling för att den dåliga stunden skall vända. Jag tror att det positiva alltid segrar.

En tanke att bära med sig är att vi är varandras medmänniskor och genom att visa varandra medkänsla och kärlek aktiverar vi vår själ som är en del av det gudomliga. Och det gudomliga enligt mig är kärlek och ljus.

I döden kan man hylla livet

Jag läste att man i vissa kulturer har fest på begravningen. Detta för att man inte ska gråta över förlusten utan istället hylla livet som personen levat. Jag tycker att det är en jättefin och klok tanke även om jag förstår att det är svårt i vissa fall. Jag tror att det är mer genomförbart vid en äldre människas begravning än ett barn.
Men tanken är fin. Att hylla personens liv. Att hylla livet i sig för att livet är vackert och skört och sorgligt i ett. Att hylla alla de hjärtan som personen berört under sin livstid.
Det finns vissa som säger att om de kvarlevande sörjer den döde för mycket hindras den dödes själ från att kunna stiga vidare.

Vem vet..... Livet är i alla fall vackert i sin oberäkenlighet.

Konsert

Deva Premal har konsert i Stockholm i maj. Och jag ska gå med Vida.
Jag älskar Deva Premal. Jag är så glad.

Telefonfri helg.

Denna helg ska jag utmana mig själv med att ha en telefonfri helg.
Det låter kanske lätt men jag är rätt fast på min smartphone.
Det är så enkelt att ta upp telegonen och surfa lite när man blir uttråkad, eller chatta lite. Telefonen är mitt elektroniska koppel. Så för mig blir det en utmaning i att vara icke tillgänglig.

Det är väl helt klart ett av vår tids lyxproblem men jag tror att vår dygnet runt tillgänglighet gör att vi inte hinner återhämta oss helt. Sämre sömn och kanske mer inre stress i längden. Återhämtning är så viktigt. I dagens samhälle finns det verkligen stimuli dygnet runt. Stimuli till viss del är, tror jag, nödvändigt för att utvecklas men överstimulering måste ju leda till just stress och trötthet.
Man kanske måste våga att ha tråkigt ibland och kanske är det i det som det svåra ligger?