I medkänsla finner vi det gudomliga

Jag tror att man genom att bemlta andra människor med medkänsla kommer närmare sig själv och sin egen själ. I dagens samhälle är det lätt att styras av egot, av stress och press och det är också lätt att trubba av sin medkänsla. Man kanske vaknar på fel sida och hela dagen går åt skogen. Det är helt okej att tillåta sig att ha dåliga stunder, det är mänskligt. Men att ändå försöka vända det så den dåliga stunden inte blir en hel dålig dag. För tänk vilken effekt det blir. En hel dag som aldrig kommer tillbaka försvann i dåliga känslor.

Jag tror att medkänsla är viktigt att aktivt öva på. Medkänsla till allt levande, till jorden, sina medmänniskor. Vi är alla sammanlänkade så mår någon dålig eller saknar medkänsla påverkar de i sin tur andra, precis som ringar på vatten. Likaså är det med positiva känslor och medkänsla.

Ibland räcker det med ett leende från en främling för att den dåliga stunden skall vända. Jag tror att det positiva alltid segrar.

En tanke att bära med sig är att vi är varandras medmänniskor och genom att visa varandra medkänsla och kärlek aktiverar vi vår själ som är en del av det gudomliga. Och det gudomliga enligt mig är kärlek och ljus.