Vardagen eller livet som det egentligen är kan verkligen liknas vid ett hav. De olika stadierna avlöser varandra.
Vissa stunder är havet stilla och tyst. Inga vågor syns. Det är då man har en lycklig och skön period i livet. Ni vet en sådan period då man spontant känner glädjebubblor inom sig vid blotta åsynen av en vacker blomma, en svalkande vind eller ett mysigt sällskap.
Andra stunder blåser det. Havet piskas av vinden och slår mot strand och klippor i full kraft. Och vi kämpar. Det finns inget flyt i livet. Sorg eller ilska piskar oss. Frustration som växer och där mitt i stormen är det svårt att se klart.
Sedan är det brisen som smeker havet och orsaker små krusningar och mjuka vågor. Och det är vardagen. Det där när vardagen lunkar. Jobb, städ, barn, kärlek, vänskap. Allt som ryms i vardagen som både ger oss trygghet och utmaningar.
Men det är ju precis så här livet är. Att våga vara följsam i livet stormar eller stiltjen. Att hitta lugnet i stormen men också hitta rörelsen i harmonin.
Att våga följa är för mig att våga leva livet. För ibland gör det ont och ibland bubblar det av glädjebubblor.
Vilket oerhört vackert skrivet och klokt inlägg. Jag fick lov att läsa det flera gånger för det gick verkligen rakt in i mig.. framförallt jag som ibland flyr vardagen och när det blir för mycket lika och samma. Vill finna saker att hänföras av.. men kanske är det då bara att jag dyker ner och tittar på vad som döljer sig under ytan.
SvaraRaderaMed kärlek
Liv
Åh vad kul att du gillade det.
RaderaKram
Så vackert du skriver om livet. För det är ju precis så det är att leva - som ett böljande stort hav. Och det är kanske det som är tjusningen med livet också. Att det går upp och ner och att det är begränsat. Att det gäller att lära sig simma och sätta segel och att ha modet att ge sig ut även när det stormar.
SvaraRaderaSköt om dig på livets hav.
Kram Lotta