Ja detta är ett ämne som jag har funderat länge över. När jag var yngre trodde jag benhårt på tidigare liv, karma, sjukdomar eller åkommor på grund av tidigare liv. Men ju äldre jag blev ju mer börjar jag ifrågasätta det. Jag tror inte på någon straffande utomstående Gud. En Gud som straffar dina gärningar i ditt nästkommande liv. Jag tror att vi dömer oss själva så bra på egen hand. Gud för mig är dit man vänder sig för att kunna vila i villkorslös kärlek.
Jag tror att vi lever vidare men varför är det just jorden man ska återfödas på gång på gång?
Universum är stort och dimensioner borde det finnas många av så vore det inte mer rimligt att man nu går vidare. Att återfödas till samma ställe är ju som att gå om samma årskurs år efter år!
Dessutom tror jag att både helvetestanken, karma straff uppfanns för att hålla människor på den bra vägen det vill säga göra gott och vara en bra medmänniska. Kanske fungerar människan bäst om det finns ett hot om straff nära förestående?
Men i de fall folk upplever minnen av tidigare liv?
Jag tror att vi människor har ett kollektivt medvetande och jag tror att känsliga personer kan snappa upp detta. Vi är ju alla delar av samma allt och vore det då inte rimligt att dina minnen också kan vara mina på ett högre plan?
Ja vem vet?
Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar