Ibland i vissa stunder i livet kryper vemodet intill mig, sipprar sakta inåt. Utan direkt orsak. Jag har nämligen ännu inte kunnat härröra var de har sin rot. Jag är nämligen en positiv och glad person i grund och botten. Det kanske är mänskligt att hamna i stunder då man funderar är mer vemodiga saker.
I alla fall så är ju livet alldeles alldeles fort kort för att man ska bekymra sig i onödan. Särskilt när jag har ett bra liv, underbar familj, fina vänner och ett roligt jobb.
Du är inte ensam om att ha den känslan.
SvaraRaderaDen finns hos många... bland annat hos mig också!!!
Önskar man kan sätta fingret på vad tomheten eller vemodet står för...
Jag gillar din blogg!!
Du tar upp jätte intressanta frågor och funderingar!
Varm kram BeA