Arla i urtid. Stockholm sover. Solen syns ännu inte i horisonten. Det är tyst. På tunnelbanan är det jag och byggarbetarna.
Det finns en skönhet i den tysta staden och jag går av i skanstull för att promenera resten av biten till centralen. Dessa tidiga promenader rensar min själ och sorterar mina tankar. Det är den enda stunden på dagen som jag enbart lyssnar på tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar