Min religion

Min religion, om jag någon gång skulle grunda en egen, skulle vara ett hopkok av tankar. Min religion skulle vända sig till alla som har ett öppet sinne till livet, döden och själen. Den skulle uppmuntra alla att finna kärnan i sig själva. Det där självet som är naket, bortskalat, så vacker i sin egenhet. Det finns inget rätt eller fel för människor som lever i ärlighet till sig själva och sina hjärtan delar denna empati och kärlek med sina medmänniskor. I min religion är vi alla lika, vi är bröder och systrar. Hatet har inget rum eller annat utrymme här.

I min religion söker vi själen för där finner vi Gud. Inom oss finns ett universum och vi är alla medvetna att vi alla tillhör samma enhet. Du är jag och jag är du. Vi existerar tillsammans och är beroende av varandra. Vi fruktar inte döden för vi vet att det blott är ett skifte i denna eviga värld. Medvetande förändras, skiftar men dör inte. Det finns ingen rädsla för vi är trygga. Trygga i oss själva, i våra tankar och i våra relationer. Vi vet att det inte finns en straffande Gud och att karma inte drabbar en i form av ett straff.

Vi vet att om man begår misstag och ångrar sig är man fri. Vi vet att förlåtelse alltid är närvarande men inte i form av en Gud som ska förlåta utan i vår egen förmåga att älska och förlåta oss själva. Vår själ bär på allt vi behöver; föränderligt förunderlig och evig. Kroppen är vår tillfälliga boning där vi just nu i just denna unika existens existerar på denna planet kallad jorden. Vi vet att livet är en gåva oavsett vilken fas man befinner sig. Vi vet att det egentlugen inte handlar om bra eller dåliga upplevelser utan kort och gott enbart upplevelser. Vi vet att oavsett inbillad olikheter är vi alla delar av samma enhet. Likt havet som är sina vågor men som ändå aldrig upphör att vara hav.