Jag tycker ofta att det är en svår balans gång att ha egen tid och familjeliv. För mig blir det dock så att jag är med familjen. Ibland känns det som att mina egna tid och utveckling hamnar på paus. Jag väntar och tänker att snart är det min stund, min tid. Men en del gånger känns det frustrerande att alltid hamna på andra plats. Att alltid sätta sig själv åt sidan. Jag vet att småbarnsåren går fort och när man tittar tillbaka är det som ett ögonblick. Men jag kan känna att jag som person står still i min utveckling. Ni som känner mig vet att jag vill utvecklas. Jag vill framåt. Utvecklas och förändras. Många gånger tryter min ork. När barnen somnat är jag utmattad.
Jag förstår inte hur andra småbarnsmammor gör?
lördag 10 november 2012
Balansgång
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet du... Jag tror man ska låta bli att stressa sig in i situationer... för att man har en önskan - t ex att utvecklas. Luta dig tillbaka och lev i nuet.. för det är jätte svårt för dom flesta av oss. Din tid kommer var så säker :-)
SvaraRaderaDu har verkligen intressanta ämnen som du tar upp!! I like!!!
Jag kommer absolut tillbaka!
Kram BeA
Jag har inga barn men jag förstår verkligen att det måste vara svårt.. men kanske är det som Bea säger att man kan luta sig tillbaka.. jag som person är dock lite rastlös och hade nog känt den där längtan även med barnen.. hitta din väg oavsett hur den ser ut.
SvaraRaderaKramen